Under min sjukhusvistelse fick jag besök av många fina vänner, både under tiden jag låg i koma och veckorna efteråt. Flera av dessa hade jag inte träffat på länge, vilket bara bekräftar mina erfarenheter från tidigare: en riktigt bra vän behöver man inte nödvändigtvis träffa så himla ofta eller ens prata med i tid och otid. Men när man väl träffas så tar samtalet oftast vid där man slutade förra gången, och det känns nästan inte som om alla dessa dagar har gått sedan sist man sågs.
”Body & soul” av Fredrik Wretman.
Uppförd 2002 utanför Södersjukhusets entré.
Att ni kom och hälsade på betydde massor för mig och min familj. Vi kommer aldrig glömma all kärlek ni öste över oss dessa veckor. Alla ni som inte kom och hälsade på, men skickade hälsningar på annat sätt; Tack! Stort tack!
Tack även för blommor, godis, choklad, böcker, kokosbollar, teckningar, godfika, brev, drycker, foton, tidningar mm, mm.
