My first, my last, my everything (del 3)

Tid: Fredag 2/10, sen förmiddag
Plats: Halmstad

Lene befinner sig på ett affärsmöte i södra Sverige. Hon skall bara vara borta över dagen. Inget ovanligt med det. Vad som däremot är ovanligt är att hon glömmer telefonen i hyrbilen när hon parkerar och hastar in. Detta kommer hon på först en liten timme senare. Hur viktigt mötet än är så kan hon inte sluta tänka på att hon kanske behöver sin mobil. Varför? Varför kan hon inte sluta tänka på det? Fokus nu.

ROS_Kullaflyg_4_BR_1103216a

Men efter att ha suttit med tankarna på fel plats ytterliggare en stund så ursäktar hon sig, lämnar mötet och stegar ut ur rummet. Väl vid bilen rycker hon till sig telefonen och börjar gå tillbaka. Fyra missade samtal, vilka alla visar sig vara från samma person; min far. Klumpen i magen blir genast gigantisk och det susar i huvudet.

”Bra att du ringer Lene”
”Vad är det som hänt?”
”Magnus föll ihop på gatan och kördes iväg med ambulans”
”… lever han?”
”Vi vet inte”

Några minuter senare sitter hon i en taxi på väg till flygplatsen och Stockholm. Hon börjar ringa.

Jag har redan hunnit vara på sjukhuset ett tag när Lene kommer till flygplatsen en kvart senare. Den senaste timmen har jag genomgått fler tester och fått mer uppmärksamhet från vården än de flesta kan logga på tio år.

 

fortsättning följer >>

<< tidigare inlägg

Dela gärna...
Share on FacebookTweet about this on TwitterEmail this to someone

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *